Kändes skönt att komma ut i naturen och bokstavligt talat låsa ut alla människor under 4 dagars tid, kände mig totalt avslappnad. Släppte alla tankar, krav och måsten hemma och njöt till max. Men en kväll kom de tillbaka,näst sista dagen.. Där under bar himel och fullmåne på sjön kom mina allra värsta och bästa minnen upp i min hjärna... Jag såg dem som någon film på repeat i min skalle, mentala bilder.. jag kom in i tankarna så mycket att jag nästan kände doften av minnena.. De var så starka. Saknade pappa så mycket, och för en gångs skull mindes jag inte mycket negativt utan snarare allt positivt... han var en fantastisk människa, lite väl hård... men livet har bränt honom ordentligt. Jag kommer kanske aldrig förlåta honom, det vet jag inte än.. men när jag minns honom så minns jag kärlek och trygghet. Jag kände mig verkligen älskad.. jag saknar de, det stabila.
Anyways... saker och ting blev som dem blev och allting har kanske sin förklaring har tänkt alltför mycket på det och det växer bara mer ilska och frågor inom mig. Helt klart ett oavslutat kapitel i mitt liv... men ska man behöva avsluta något så starkt till någon så nära som ens egen pappa? Livet suger ibland så är det med det...  =)

IAF, Blev inget Oslo med tanke på att jag valde att dra mig ut på sjön istället och slappna av. Är hemma nu hur som helst och längtar redan tillbaka till naturen. Jag måste vara en skogsmulle ändå :) Some pic's

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  En berättelse om kärlek, vrede, svek, mjuka läppar och smärta   Hon är LSD… ger ett underbart rus… har flera baksidor…och är jävligt beroendeframkallande. Hon är vacker och hennes läppar är mjuka… men livsfarliga ...

MIN AKILLESHÄL   Försegla din mun... säg inget mer... Du slår mig med din röst... Jag försöker... men för mig finns ingen tröst...   Det är inbördeskrig inuti min kropp... Det finns ingen förmildrande omständighet... när mina drömmar ...

A U-turn is exactly what I need, a breakaway from the patterns and the habits I’ve been ensnared in for years. Much have happened and most of it I’m not proud or happy about. I’ve once again been slapped in the face by reality, a wa...

Early was the morn,Flowers filled with dew,I became somebody through lovin’ you,Softly as a child,Born in natural rain,I predict the seasons to go unchanged,   Warm was the sun,That covered my body, soul,Reminded me of you as I first known,Th...

Jag trodde du var känslo-död. Jag trodde du saknade samvete och hjärta, Jag trodde aldrig på ditt "jag älskar dig" Eller rättare sagt tiden som gick och dina handlingar visade inget annat än just bristen på kärlek & Känslor. Nu när mina tårar för d...